Marknaden

Godkväll!

För att ta oss till markanden fick vi lifta med en bonde som var på väg till markanden för att sälja sina grödor. Vägen var ojämn och vi skumpade omkring med vetesäckar och någon slags rotfrukt under resan. Vi passerade ett par gårdar där familjer arbetade med sina små odlingar. Landskapet var idyllisk, man kunde höra fåglarna kvittra och grönskan var tät. Det kändes att vi har hamnat i en lugnare tid.

Marknaden låg belägen vid kusten och nya bytesvaror anlände till platsen titt som tätt. Några handelsskepp hade lagt till och höll på att lasta ur sina varor. Vi tackade den snälle bonden för skjutsen och begav oss in i vimlet bland människor. Stämningen var helt otrolig. Bönderna ropade och försökte få sina grödor sålda, människor pratade och skrattade och det fanns också några boskapsdjur som leddes omkring. När vi vandrade omkring så hörde vi en röst som översteg sorlet från människorna. Vi gick mot folkmassan som samlades kring den talande mannen och när vi närmade oss kunde vi urskilja orden.

Det var en fantastisk dikt han reciterade och detta gjorde oss nyfikna. Vi stannade och lyssnade tills han tackade för sig och publiken skingrade sig. Vi gick fram till mannen för att fråga om vad det var för text han läste upp. Han blev förvånad över att vi inte hade hört den förut och frågade vart vi kom ifrån. Efter en kort förklaring om att vi var på besök från ett fjärran land berättade han att det var Hávamál, “Den Höges sång”, som han hade reciterat. Detta var en känd dikt som en släkting till honom hade fört med sig hem från en resa. Tord Trygveson som det visade sig att han hette var väl bekant med dikten och han sa att den berättats i några år men att ingen visste vem skalden var. Tord hade bråttom hem till sin familj men vi ville veta mer så vi bestämde att vi skulle träffa honom imorgon igen. Han vinkade hej då och så skildes vi åt.

Det har som ni ser varit en lång dag och nu ser vi fram emot en god natts sömn och morgondagen!

/ William, Ida och Viktoria