Nu lämnar vi medeltiden bakom oss, berikade på förståelse för hur människor tänkte och levde under denna epok. Vi använder oss av vår tidmaskin igen för att ta oss tillbaka till vår tid igen.
Det gör inte så mycket att vi inte lyckades hitta originalskalden eftersom Tord kunde svara på alla våra frågor istället.
Det talas om att medeltiden är en slags dyster mellantid mellan antiken och renässansen men det är bara delvis sant. Visserligen hade folket det ofta tufft med sporadiska svältperioder och spända relationer mellan familjer men å andra sidan sprudlade kulturlivet med konst och litterära verk. Människor samlades för festligheter och drack öl, det var inte så mörkt som många vill beskriva det.
Angående Odens ord Hávamál så är det fantastiskt hur livsråd författade så pass tidigt än idag kan vara hjälpande råd och visa ord.
Tack till vår lärare Per att vi fick möjlighet att genomföra denna spännande tidsresa!!
/ Viktoria, William, Ida
Bildkälla: http://booksonthenightstand.com/2011/12/botns-158-when-good-authors-go-bad.html , hämtad 2014-05-05
En mycket intressant och rolig berättelse. Trots att dikten är så komplicerad förklarar ni tydligt och bra vad ert utdrag handlar om. Ni beskrev omgivningen på ett sätt som gjorde att man verkligen levde sig in i hur det såg ut under medeltiden i norden.
SvaraRaderaUnder både medeltiden och antiken spelade gudarna roll i människornas liv, dock var inte kyrkan så stor på antiken som den var under medeltiden. I strof 138 märks det hur guden spelade roll under medeltiden och att de var mycket högt uppskattade. Bra jobbat!
/ Linn, Albin, Philip
Som ni skriver i texten så är det ju under medeltiden som kristendomen introduceras till Norden och vi spekulerar kring om en av anledningarna till att den nya trosuppfattningen accepteras snabbt kan ha att göra med att det finns många likheter religionerna emellan. Till exempel så lyder strof 138:
SvaraRadera”Jag vet, att jag hängde
på det vindiga trädet
nio hela nätter,
djupt stungen med
spjut
och given åt Oden,
jag själv åt mig själv,
uppe i det träd,
varom ingen vet,
av vad rot det runnit
upp.”
Det här med att Oden offrar sig själv till sig själv känns mycket bekant när man jämför med kristendomen. Jesus offrar sig själv till Gud, och Gud och Jesus är ju båda samma person tillsammans med Helige Ande enligt treenigheten. Likheter som detta kan möjligtvis ha varit avgörande för hur folket bemötte den nya religionen, och utan dessa hade kanske Sverige och andra nordiska länder idag sett helt annorlunda ut.
Annars så anser vi att de olika sämjorna mellan folket representeras mycket väl av de båda stroferna 24 och 65:
"Ovis man
tror alla vara
vänner, som vänligt le;
han förstår icke,
fast de stämpla mot
honom
om han bland sluga
sitter."
"För de ord,
som till andra man sagt,
ofta man bittert får böta."
Att de både stroferna ger ungefär samma budskap talar starkt för hur spänd stämningen kunde vara mellan släkterna och i samhället i övrigt, er analys beträffande fejderna är mycket intressant! Något som vi också fann mycket intressant är att skalden är okänd, och vi funderar kring om detta kan vara avsiktligt. Kanske är det så att man valt att inte utge skalden för att späda på mystiken kring religionen?
Man märker tydligt stora skillnader mellan renässansen och den nordiska medeltiden, främst kring vart fokus ligger. På medeltiden var det tron som stod i centrum, oavsett om det var den fornnordiska mytologin eller kristendomen, så kretsar ändå människors liv och leverne runt vilka ideal som sätts upp av religionerna, det finns ”regler” att förhålla sig till om hur man skall agera och leva. På renässansen vill man släppa kyrkan och det övernaturliga och inriktar sig istället på individen och att denne skall ha ett bra liv, utan restriktioner från någon högre makt. Detta skildras i Don Quijote genom att riddaren alltid kämpar för att förbättra situationen för mindre grupper eller enstaka individer, huruvida han hjälper eller stjälper kan diskuteras.
Hela Hávamál är skriven i strofisk vers där även allitterationen är viktig, vilket står i stark kontrast till Cervantes roman. Att Hávamál har ett så tydligt mönster är, som ni nämner, mycket typiskt för tiden innan boktryckarkonsten uppfunnits och etablerats för att det skall vara lättare att komma ihåg. Cervantes kan därför i Don Quijote uttrycka sig mer fritt, utan att behöva följa någon tydlig mall eller struktur på samma sätt som man tidigare behövt.
Mycket bra läsning med målande miljöbeskrivningar! Himla synd att vi missade Hans-Åkes genomgång om de fysikaliska kunskaper som krävs för att resa i tiden :(
/Viktoria, Olle och Ina
En mycket bra berättelse om er resa till den nordiska medeltiden! Texten är välskriven och man märker att ni verkligen har tänkt på att ni skriver er text för att vi som bloggläsare ska känna oss välkomna och inspireras av era inlägg. Ni har analyserat dikternas betydelse mycket bra och det finns inte så mycket att lägga till då ni nog har skrivit det mesta som finns att säga om texten.Precis som att Odens texter fanns som en vägledning för människorna under medeltiden så tror vi att alla religioner, både de som fanns under samma tidsperiod men även de som är något nyare alla på något sätt finns till för att visa folk den rätta vägen i livet. Meningen med våra liv är i stor utsträckning att vara så bra människor som vi kan vara och det var antagligen det som var grunden till att dessa riktlinjer/levnadsregler skrevs. I dagens moderna samhälle där religionen inte har en lika stor påverkan så har vi istället lagar som vi lever efter, men dessa har antagligen sitt ursprung i de dikter som levde vidare från medeltiden.
SvaraRaderaOm man skulle jämföra er epok och text med vår, ”Ett anspråkslöst förslag” skriven av Jonathan Swift så är de mycket olika vilket antagligen beror på att de är skrivna med 800 år emellan. Hávamál är riktad till folket som individer medan Ett anspråkslöst förslag är skrivet för att kritisera samhället i det stora hela. En likhet är att samhället både under medeltiden och Upplysningen var uppdelat mellan ”de rika och de fattiga” Under medeltiden så fanns det livegna bönder, arrendebönder och godsägare som under upplysningen då städerna fick en allt större betydelse blev till borgare, präster och adel. Litteraturen under dessa två epoker skiljer sig även då det som skrevs ner under medeltiden var religiösa ting, medan man under upplysningen ofta var kritisk mot kyrkan och istället ville att litteraturen skulle upplysa och påverka. // Alan, Frida, Malin & Paulina
Nordisk Medeltid - Snorre Sturlason: Liksom antiken var det, under denna tid, viktigt med släkten. Både antiken samt medeltiden ute i Europa och i Norden har religiösa influenser. Antiken har sina gudar och gudinnor, medeltiden sin kristendom, förutom Norden som då har sina asagudar. Religionen verkade vara viktigt i det dagliga livet och i jämförelse med medeltiden blir religionen allt mindre viktig ju närmare nutid man kommer. Bra att ni förklarar dikterna för de kan vara aningen svåra att förstå, mycket skickligt tolkat!
SvaraRaderaVi kan inte direkt påstå att det finns särskilt många likheter med romantiken, men liksom vår epok verkar man ha intresserat sig mycket för sagor och dikter.
/Amanda, Freja, Michaela
Trots att Hávamál och vår roman Robinson Crusoe av Daniel Defoe skrev med flera hundra års mellanrum, finns det en stor likhet mellan de båda verken, nämligen deras vägledande tema. Hávamál är tänkt att vara Odens ord till människorna. I Hávamál förklarar Oden för människorna hur man ska leva, tänka och bete sig i olika situationer. Och som Tord säger i er intervju, följer människorna Odens råd i dikten när det är svåra tider. Antagligen tar de till sig vad Oden har att säga även när det är bättre tider, då det i Hávamál står många tänkvärda tips om livet, till exempel strof 65:
SvaraRaderaFör de ord,
som till andra man sagt,
ofta man bittert får böta.”
Daniel Defoes Robinson Crusoe kan också tolkas som en sorts handbok för hur man bör tänka i livet och hur man bör handla i svåra situationer. De skiljer sig dock mycket åt vad gäller skrivsättet då Havámal är en dikt och Robinson Crusoe en roman, men poängen med vägledningen är densamma. Defoe låter Robinson vara en uppfinningsrik man som löser problemen han stöter på i livet på ön på kreativa sätt och med sunt förnuft. Detta var precis så som Defoe ville att alla skulle tänka, och därför försökte han få Robinson att bli som en sorts “idol” för människor att se upp till och härma. Defoe skriver även mycket om Gud genom att låta Robinson resonera kring Guds makt över hans liv. Gud vägleder Upplysningsmänniskorna genom Defoes roman precis som Oden vägledde Medeltidsmänniskorna genom Hávamál.
Bloggen var mycket välskriven och intressant att läsa. Det är bra att ni tar upp och förklarar alla dikterna då de var aningen svårtydda. Era texter fungerar mycket bra som blogginlägg med välvalda rubriker. Kanske var det allt som allt lite kort (i jämförelse med andra grupper) men det är ändå inte något som saknas.
Bra jobbat!
/Anna, Cornelia, Tony
Väl analyserade dikter samt väl arbetad text. Man som läsare förstår precis dikternas innebörd och meddelande. Om man jämför medeltiden i Norden med medeltiden i Europa så är det självklart att religionen spelar en stor roll på de båda kontinenterna under samma epok. I Norden har det dock blivit mer historier kring gudarna. I medeltidens Europa var det huvudsakligen bara kristendomen och en gud som bads till. I norden var det istället den så kallade Asa-tron. Något som skulle kunna kallas Nordisk mytologi. Där gudarna var stora och kraftfulla och de alla hade sitt eget kännetecken. Det fanns då fler än en gud. Något som skulle kunna jämföras med epoken Antiken. Historier berättades om och av de olika gudarna och det var något som folket under medeltiden gillade och tyckte var viktigt att lyssna på.
SvaraRaderaDet är rolig och insugande läsning som ni skapar när ni beskriver er färd tillsammans med bonden bland vetesäckar och grödor till er väg mot marknaden. Man får en tydlig och livlig bild i sitt huvud hur det kan se ut där ni befinner er.
Väl skrivet!
/Jenny, Jakob, Jesper